Sjöbolyckan´s kennel

Här får ni lite nytt om de små liven. Livet går sin gilla gång. Man äter, växer, sover, äter igen och deras mamma sköter de små efter alla konstens regler. Hon är superbra på att vakta dem för de andra hundarna, som knappt får visa sig vid dörrposten. Hon kollar så de blir mätta och belåtna, ser till att de gör sina behov och håller dem oklanderligt rena. Endast en gång har jag behövt rycka in, då var Calypso lite för lös i magen. Han blev gul i hela rumpan.
Återkommer med uppdateringar snarast.


                                                           

Här kommer Callisto gåendes sina                              SuperNova kravlar sig
1:a staplande steg. Först ut även                                framåt i livet. Söt som
och denna gång.                                                           socker och minst i gänget.
  
                                                           

Calypso är här väldigt trött, han är                             Deimos är olik de andra, inte
gängets latmask.  Rör sig bara om                              lika mycke färg, tröttast och 
han måste. Störst i gänget                                           vill ibland vara lite för sig själv.
                                                                                      Minsta pojken.
                                                                 

Ja, så har det äntligen hänt, och det var faktiskt till 100 %, för Smulan ger alltid allt. Som sagt var så började det i söndags någon gång mitt på dagen. Oro hit och vanka dit. Bädda lite, ut och kissa och sedan vanka lite till Men allt såg hit in tills ut att gå bra.
Smulan vilade lite och så gjorde även jag. Framåt kvällen började det att hända saker. Stön från valplådan följdes av intensivt bäddande som sedan började om igen.  Framåt 23.00 tiden ökade spänningen, och strax därefter gick vattnet.  Ca 15 min senare syns första fosterblåsan, och Smulan hjälper intensivt till. Det här blir smidigt tänkte jag. Sedan smaskar Smulan i sig något, jag trodde då att det var en valp ute som  hon slabbade på. Men inte då! Sedan händer ingenting..........på jättelänge. Man blir ju "lite" orolig, så jag letar fram telefonnummer till djursjukhuset utanför Kalmar och ringer dit. Klargör för min oroliga sitts, jag tycker faktiskt att det gått väldigt länge utan att det hänt någonting. Veterinären håller med, hon tycker att jag ska åka med det samma eftersom det är ca 20 mils färd. Hon säger sedan att hon hör av sig på mobilen om en timme för att se hur det går. Hyggligt tyckte jag, som inte såg fram emot en tur i natten, men vad gör man inte för hundarna!
Något lättad gav jag mig iväg, såg att jag måste tanka på vägen, typiskt också!!!!! Så efter en knapp timme hände något, ett litet pip inne ifrån lådan. Var det tiken som lät eller..?? Stannade för att kolla, och döm om min förvåning låg det inte ett litet knyte där! Precis då ringer telefonen, bra timat eller hur?
Veterinären och jag diskuterar en stund och bedömer läget vara under kontroll.
Jag vänder hemåt, med försäkran till veterinären att höra av mig igen om något mera händer.
På vägen hemåt stannar jag vid minsta pip från lådan, kör även bitvis med innebelysningen på, för att kunna ha koll. Två valpar till föds i bilen och den sista hemma på tröskeln. Tre hanar och en tik sammanlagt.
Tur att jag inte blev stoppad av polisen, en sådan syn har de nog inte sett tidigare.
Slutet gott allting gott!
Sjöbolyckan´s kennel har berikats med Tiken:SuperNova. Hanarna: Callisto, Calypso, och Deimos.

Väntans tider kan vara långa, men börjar nu lida mot sitt slut.
Smulans valpar kommer snart, bara ca tre dygn kvar.
Hon har nu gått förbi vikten hon hade vid förra valpningen som då var 7,3 kg,
så vi får se vad den stannar på denna gång.
Smulan har nu börjat att förbereda sig för nedkomst, hon tvättar allt och alla,
genom att idogt slicka och åter slicka. Ingen eller ingenting går fritt.
Hon är inte pigg på promenader längre, ifall dom inte är korta och i koppel förståss,
annars stannar hon i trädgården tills vi andra kommer hem igen.
Detta kan man ju dock förstå med tanke på att hon nu släpar på ca, 1,6 kilo extra.
Ha det nu gott alla hundvänner så kommer vidare info efter nedkomsten.
Hälsningar från Janette