Nya bilder på valparna!
Här kommer lite nya bilder på de små.
Allt tuffar på som vanligt. Skönt med lite sol och värme, med uppehållsväder så att valparna kan vara ute.
Det har varit så trist att bara kunna ta ut dem en liten kort stund i taget. De njuter verkligen när de får tumla om i gräset.
Det finns en filmsnutt på hemsidan under bildgalleri, vid intresse. www.sjobolyckanskennel.n.nu
Flera bilder finns under valpar. Klicka o, kolla.
Lilla söta Too-Ticki. Vita fina Mumintrollet. Lurviga Snusmumriken. Pigga, busiga Lilla My. Blyga lilla Mymlan.
Och två fina sommarbilder på alla de andra.
Allt för den här gången.
Snart sex veckor! Avsllutning på viltspårkursen!
Nu är Muminkullen snart sex veckor gamla, oj vad tiden går.
De utvecklas nått enormt just nu. Man kan nästan märka det från dag till dag.
Busiga är de må ni tro, gillar att leka och brottas speciellt med Chili. Hon är en riktig liten extramamma vilket bådar gott för framtiden.
De leker även med Liah och då är det extra roligt att dra i öron och svans.
Har nu trimmat ner mamma Tilda och det blev ingen rolig syn. Hon fick ingenting kvar, moderskapets baksida kan jag tro. Märktes dock inte så mycket efter förra valpningen. Henne får vi nu passa i solen så hon inte blir bränd.
Här är Tilda innan trimningen, Liah. Mymlan o, Lilla My i bustagen.
Än finns det valpar kvar om du är sugen, eller vet någon som är!
Nu har Liah avslutat sin viltspårkurs. Sista gången var nog den svåraste. Vi fick lägga spår åt varandra med olika svårigheter i. Spårstart i ruta, vinkel med bloduppehåll, spetsvinkel och vägövergång. Liahs spår över vägen hade korsats av åtskilliga människor och två hundar x 2, eftersom vi travat fram och tillbaka flera gånger till fikaplatsen innan det var hennes tur. Vädrets makter var inte heller på våran sida, det ösregnade hela tiden vi var ute. Liah klarade sig med beröm godkänt!
Nu väntar vi på tillfälle att göra anlagsprovet. Fortsättningskursen till våren 2012 är vi redan anmälda till.
Allt för denna gången.
18/6 MH
Igår var vi iväg på mentaltest jag, Martina, Chili och Bennie.
Vi kom i god tid till Gnosjö BK´s klubbstuga i Nissafors.
Vi gick med på andra hundars test först för att Martina skulle få se hur det fungerar.
Så var det då Martinas tur. Bennie gillar inte att gå iväg med eller bli hanterad av andra än familjen. Avståndsleken och lilla bytet är inget att ha det heller för matte följer ju inte med och jaga får man ju inte göra. Passiva kan vi inte vara för Benniepojken är en aktiv gsse som vill att det ska hända saker. Vid dumpe händer det så äntligen en del, Bennie blir lite rädd när han hoppar upp men löser det hela så småningom. Skramlet är inte mycket att orda om, detta löser han också. Spökena däremot är riktigt läskiga dem vill han inte alls hälsa på. Ingen hund att lita på när mörkret faller då får matte klara sig själv. Skotten gick bra, både i lek och passivitet.
Sedan får ekipaget lite beröm och tips på vad de kan jobba med i framtiden. Spår är nog nått för denna kille.
Väl jobbat Martina och söta lilla Bennie.
Här kommer lite bilder på dem.
Matte hjälp! Hitta på nått! Kan ingen hjälpa oss! Matte vi klarar oss själva!
Spökena får du klara själv matte. Inga problem med skott! Skönt att vila lite!
Så till Chili, där gick det inte så bra men vi börjar från början. Kolla in folket helt okej, nosar lite på dem. Följa med och bli hanterad av annan person funkar också. Avståndsleken inget att ha inte heller lilla bytet, där resultatet blev samma som för Bennie. Dumpegubben är riktigt läskig här far Chili iväg riktigt långt och bryr sig inte alls om att jag lockar på henne utan hon drar sig längre bort. Beskrivare Kia får hämta henne och vi beslutar oss för att bryta. Stannar dock vid dumpe och bjuder Chili godis för att lösa upp situationen.Chili behöver nog lite mera tid på sig för att mogna och jobba ihop sig med matte, tycker beskrivare Kia efter att ha hört historien om att Chili tidigare varit hos fodervärd men kommit tillbaka till kenneln.
Jag följer gärna med dig, och du får ta på mig!
Leka är kul! Kom igen då, mera bus!
Inget kul därborta! Publiken är bättre! Nähä du matte nu sticker jag!
Så var det med detta, bättre lycka nästa gång!
Allt för denna gång!
1:a gången!
De senaste dagarna har varit fyllda med saker som skett för 1:a gången med de små.
Så som 1:a dagen i köket!
Tilda inspekterar nya boendet för 1:a gången! Vilken godkändes, bara inte Liah kom för nära!
1:a gången de får välling! Tyvärr ingen bild på detta, men klabbigt var det så Tilda hade fullt upp att städa efter måltiden.
1:a tanden! Dock inte på alla valparna, Snusmumriken har inga fått än men de kommer nog skulle jag tro.
1:a gången ute i solen. Alla njöt av detta må ni tro!
1:a måltiden ute. Det var nog extra gott för det snuttades extra länge.
och att för 1:a gången äta riktig mat!
Det tyckte de verkligen om, de åt upp alltihopa. Tilda fick bara äta upp småsmulorna som spilldes utanför.
Allt för denna gång, ha det gott!
3 veckor gamla!
Nu är valparna redan tre veckor, oj vad tiden går fort.
Chili har idag fått prova på valpskötsel under Tildas vakande öga. Hon var riktigt duktig må ni tro! Liah får inte komma lika nära som Chili. Tilda vaktar noga så ingen överträdelse görs, hon behöver inte ens morra bara lyfta lite på läppen. Liah fattar galoppen med det samma.
De små utvecklas nu i rasande tempo! De leker och tampas friskt med varandra, de kan vara riktigt våldsamma må ni tro! När Tilda hoppar i lådan blir de alldeles galna och rusar runt för att få bästa plats vid mjölkbaren när hon lägger sig ner. Men hon ska naturligtvis kolla alla först så det tar en stund innan hon kommer till ro för att ge de små lite mat.
Nu är alla namnen bestämda. Vi hade besök i lördags av familjen Lorin som valt namnet Lilla My och skulle då välja valp. Med hjälp av sönerna Lukas och Hugo valde de tikvalp nummer två i födelseordningen. Så denna lilla loppa får så småningom flytta till Motala.
Sjöbolyckans Lilla My "Kajsa"
Tik nummer ett får namnet Sjöbolyckans Too-Ticki, och hon se nu ut så här.
Här kommer sista tiken som också föddes sist av alla i kullen, hon får namnet Mymlan som i muminsagan är storasyster till Lilla My men här är det tvärt om. Bilder på henne kommer här.
Så över till gossarna som jag redan satt namnen på. Mumintrollet var först ut av killarna och han ser nu ut så här.
Och här har ni minstingen i gänget.
Sjöbolyckans Snusmumriken.De är båda livliga killar som redan kan morra och moffa lite.
Här får ni lite information om figurerna i Mumindalen som nu ingår i Sjöbolyckans valpkull nummer tio.
Too-ticki brukar bo i muminfamiljens båthus om vintrarna. Till lynnet är Too-ticki lugn, sansad och jordnära. Hon visar sig för första gången i Trollvinter. Too-ticki är en av de figurer som har sina uppenbara förebilder i verkliga livet. Too-ticki är i princip direkt avritad från verkligheten med sin mössa och randiga tröja.
"Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”, säger Too-ticki i Trollvinter.
Lilla My är en figur i böckerna om mumintrollen. My är syster till Mymlan, och hennes mamma är även mamma till Snusmumriken. Hon är ett litet busfrö som gör som hon vill och hon brukar retas med mumintrollen. Ändå kan hon ställa upp för Mumintrollet om han behöver hjälp och hon är inte elak utan bara busig. Lilla My kan också bli riktigt arg ibland och då bits hon. Lilla My är syster till Mymlan och Snusmumriken är hennes bror.
Mymlan är storasyster till Lilla My och kallades ursprungligen Mymlans dotter. Hennes mor, den äldre Mymlan, förekommer bara i en muminbok. Mymlans dotter är från början ungefär lika sorglös och lekfull som sin mor, men i senare berättelser har hon tagit över ansvaret att uppfostra Lilla My från sin mor och blir då mer förmanande och ordentlig. Hon övertar snart sin mors namn och kallas rätt och slätt Mymlan. I muminserierna ändras hennes karaktär ytterligare. Där är ett av hennes tydligaste karaktärsdrag att hon ofta blir kär, samt att hon är mycket fåfäng.
Snusmumriken är en vänskaplig ensling och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Ofta ses han sittande på bron i Mumindalen spelandes på sitt munspel. Han påstår att han skulle vara trött på äventyr och bara vill leva ett lugnt liv men de som har läst berättelserna om Mumintrollen och analyserat Snusmumriken märker att detta inte alls stämmer. Snusmumriken kan inte alls leva ett lugnt liv utan befinner sig nästan hela tiden på resande fot, just för att upptäcka världen och finna äventyren. Vad som händer på hans långa resor brukar sällan framgå. Det enda man vet är att han har rest i stort sett jorden runt. Han är vän med alla och karakteriseras av sin gröna slokhatt och sitt mångfaldiga historieberättande. Han röker pipa och avskyr skyltar med förbud. Hans nomadiska livsstil, djupa kunskap om det mesta och sin mystiska utstrålning gör att man kan se honom som en tolkning av guden Väinämöinen från den finska mytologin. Som tidigare nämnts är han bror till Lilla My och Mymlan.
Mumintrollet bor i Mumindalen i ett högt, cylinderformat blått hus som Muminpappan själv byggde efter sin stormiga ungdom med hattifnattarna. Muminpappan bär alltid en svart hatt och Muminmamman ett förkläde och en handväska. Mumintrollet umgås med vännerna Snorkfröken, Sniff, Snusmumumriken, Lilla My med flera.
Det var allt för den här gången!
