Funderingar!
Hejsan alla hundvänner!
Calle Tilda Liah Chili
Klicka på bilden för större format
TANKAR OM HUNDAR I ALLMÄNHET, MINA HUNDAR I SYNNERHET!
& LITE OM MIN AVEL !
Att olika hundraser skiljer sig från varandra i fråga om storlek, styrka, aggressivitet, tillgänglighet o,s,v vet nog de flesta, eller hur? Att det är på detta vis beror på hundavel, där varje ras är/skall anpassas till en viss funktion. Den blir så att säga specialist på sitt område. Varken över-, eller underlägsen andra specialister med andra funktioner. Det går alltså inte att säga att en ras är bättre eller sämre än en annan ras, utan att man samtidigt förklarar exakt i vilken funktion man menar. När man väljer hundras är det där för viktigt att man tar reda på rasens specifika funktion – dess användningsområde och om man har användning av dessa funktioner. Som exempel kan nämnas att även om många jakthundraser är vackra att se på, kanske de inte alltid är så lämpliga som sällskapshundar, om man ser till vilken skada de kan göra i naturen om de får röra sig alltför fritt. Detta är tyvärr något som ibland inträffar på grund av att ägaren inte har förstått/ satt sig in i rasens ursprungliga användningsområde. Eller ännu värre, av rent ointresse för vad deras hund kan ställa till med. Skillnader i storlek, utseende och funktion är väldigt stor bland våra tamhundar. Trots dessa stora skillnader mellan t,ex små hundraser som tax, dvärg pudel, mops, papillon m,fl och stora raser som schäfer, varghund, rottisar m,fl så finns det stora likheter i fråga om deras beteenden. Jag som ”vanlig hundägare”(hund till sällskap) har haft lite funderingar runt ett av dessa beteende, nämligen jakt. Detta finns, tro det om ni vill, faktiskt hos alla hundraser. Vad är det då som får hunden att jaga/sticka iväg från sin ägare. Är det själva jakten som är intressant? Tycker hunden det är kul att springa? Är allt bara på lek, kanske ett sätt att aktivera sig själv? Vad har jag för hundras? Eller är det bytet i sig som lockar, ser hunden det den jagar som ett byte? Frågorna vi kan ställa oss är naturligtvis många i en sådan här situation, och vilka svar vi kommer fram till beror på många olika faktorer.
Hur ska man då hantera detta intresse/beteende hos sin egen hund. Frågor man då kanske borde söka svar på är nog. 1. Vad jagar min hund? 2. När jagar min hund? 3. Hur jagar min hund? 4. Sist men inte minst: Vad ska jag använda min hund till?
Exempel på svar kanske då blir. 1. Katter, andra hundar, barn, cyklister, harar, annat vilt m,m. 2. Alla tillfällen som dyker upp, när föremålet dyker upp snabbt framför hunden m,m. 3. Som en raket, i ganska god fart, rent av i slö/loj takt. ¤. Ska jag ha den till jakt så tränar man ju naturligtvis jakt med sin hund.
Har man kommit så här långt i problematiken är man på god väg. Hur man sedan ska komma till rätta med ofoget beror nog på (tror jag) varje enskild incident. Men viktiga delar är nog, bra ledarskap, lydnadsträning och vettig aktivering av hunden.
Med erfarenhet av mina egna hundar (6 olika raser) var för sig väldigt olika till utseende och med olika ursprunglig funktion/egenskap. Men alla med ett individuellt mått av jakt/leklust.
Jag har haft en Flatcoated retriever tillhörande apporterande fågelhundsraserna. Han älskade barn och små hundar. Ville fram till varje pris. Vilket naturligtvis inte alltid var så lämpligt. Eftersom barn kan vara rädda för hundar. Och även små hundraser består av vuxna individer som kanske inte accepterar ett påhopp av en glad flatt som vill leka. Detta kan få följder som dyra veterinärräkningar och impopularitet hos barns föräldrar. Han älskade också att sträcka ut efter en hare i början, vilket jag som tur var fick stopp på innan han fick en vinst i form av en harstek i munnen. Hur jag lyckades med detta vet jag ännu inte i denna dag. Förmodligen berodde det på tillräckliga röstresurser i rätt ögonblick och en stor skopa tur.
Så till min nästa ras. Han var av rasen shetland sheepdog och härstammar från vallhundar av spetshundstyp vilka användes för att vakta/vall fårhjordar. Han var väldigt mattebunden och hade vaktegenskaper som få. Han skulle eventuellt kunna tänka sig att jaga efter en annan hund, men vilka avsikter han har haft vet jag ej eftersom det alltid har gått att stoppa honom. Alltså hade jag inga större problem med honom.
Min tredje hund o, ras var en mellanpudel. Denna ras har faktiskt ett ursprung som jakthund, men är nog nu mest igenkänd som ett utställningsföremål. Denna hund fick jag nog för mina synder. Han hade en otroligt stor jakt/ o, kamplust, så jag vågar inte ens tänka på konsekvenserna av en vinst i jakten på en hare. Det finns gott om harar där jag bor så tränings-möjligheterna var goda. Vi kom en god bit på väg, jag kunde stoppa honom, men jag litade inte på att han skulle stanna i trådgården utan tillsyn. Detta betydde som ni nog förstår att jag var tvungen att ha ständig koll på honom, utan att han märker det för då gjorde han naturligtvis inga försök. Han var en riktig ögontjänare. Han smet även till grannens löptikar, vilket inte var så kul. Han blev knappa tre år. Smet efter och jagade sheltin, sprang ut framför en bil, då han blev påkörd och dog!
Nästa hund (nr:4) blev en Schäfer, också denna en vallhund och återigen inga större problem. I alla fall inte med jakt. Däremot var hon en riktig polis gentemot de andra hundarna som fanns i flocken när hon bodde hos oss. Hon skulle hela tiden hjälpa mig att fostra, vilket kan bli jobbigt i längden. I synnerhet som att nästa hund, min dotters, blev en Jack Russell, ras nr: 5. Denna ras är ju som bekant en envis och ihärdig hundras. Jakt och grythunds kategorin som den tillhör, måste ju ha dessa egenskaper för att fixa allt nere i ett gryt. Dessa egenskaper visar sig i alla lägen. Man bör hela tiden vara på sin vakt, men det är en härlig ras i alla fall.
En annan härlig hundras är Dandie Dinmont Terrier som jag kom i kontakt med för ca, 20 år sedan. Jag ville ha en redan då, men det blev inte av. Denna ras nr: 6 har nu kommit in i mitt liv för att stanna. De är helt underbara i temperamentet, men man måste ha i åtanke att det är trots allt en terrier och en jakthund. Kan mycket väl få för sig att jaga vilt i skogen. ( Men vilken hund gör inte det). Älskar folk och kanske kan få för sig att jaga dem för att få ännu mera kärlek, vilket tycks vara något en Dandie inte kan få nog av. I alla fall inte de jag kommit i kontakt med.
Avel
Jack Russell var rasen jag fastnade för och som jag påbörjade min avel med. Jag har nu haft nio kullar av dessa envisa små rackare. En ljuvlig hund med mycket go i. Det finns många Jack Russell och uppfödare av JRT så urvalet av avelsmaterial är stort. Det är inte heller svårt att hitta uppfödare att samarbeta med eftersom antalet är så stort som det är. Problem som jag stött på, är det här med sjukdomsproblematiken. Ögonsjukdomar och problem med patella, som jag tycker är viktigt att man har koll på för att se så de inte ökar. Många gör det, medans andra inte bryr sig för att de inte måste. Varför är vi Svenskar sådana att vi måste ha allt reglerat i lagar och förordningar.
Så till Dandi Dinmont som nu är/ska bli en del av min avel. Har haft en hane som jag fick ta bort på grund av hastigt insjuknande i krampanfall. Han hade nio stycken på ca 1½ dygn. Hur stora skador i hjärnan han det bli av detta, kan man undra?. Mitt svåraste beslut någonsin blev avlivning. Så nu finns han i mitt hjärta och i hundhimlen.
Som tur är fanns redan min Dandie nr:2 hos oss, annars vet jag inte om det blivit någon mer.
Nicko Änglahunden Dandie nr:2 min Ängeln på jorden
Även här i denna ras finns problem vad gäller ögon. Denna sjukdom heter Glaucom. Man kan genomföra en ögonlysning och en undersökning som heter Gonioskopi. Där man mäter kammarvinkel och pektinatligamentdysplasi, förkortat PLD. Här har vi också en sjukdom som heter Cushings syndrom.
Det finns dock i dagsläget inga tester man kan göra för att se om hunden är bärare eller inte av dessa sjukdomar. Därför anser jag att en stor öppenhet måste råda hos alla Dandie-uppfödare angående alla sjukdomar i rasen. Eftersom rasen är så liten kan det annars bli förödande för våra framtida älskade hundar.
Det pågår forskning i Finland och vi får hoppas att de snart hittar den specifika delen i DNA som visar på dessa sjukdomar.
Hoppas nu på en framtid med många fina Jack Russell-, Dandie Dinmont-valpar och många nya vänner bland mina valpköpare framöver.
PS: Läs gärna böckerna ”Förstå din hund” och uppföljaren ”Hundens språk och flockliv” Av Lars Fält. * delar av min skrift är tagna därifrån* DS.
Det var allt för denna gången!
Nedan ser ni ett urval av bilder på mina älskade hundar som finns här hos oss på Sjöbolyckans kennel.
Härlig vinterpromenad med lite vår i luften!
Idag var det ett strålande vinter/vårväder. Solen sken från en klarblå himmel och det var bara tvunget med en promenad. Tog alla fyra jyckarna med i bilen och åkte en bit bortåt vägen för att slippa gå på landsvägen, och få lite mera tid för hundarna att springa lösa i skogen. De tyckte att det var härligt att få sträcka ut på benen riktigt ordentligt. Jaga varandra lite hit och lite dit. Alla på en gång eller två och två i olika kombinationer. Chili är en riktig liten retsticka mot allihop de andra. Jagar dem och biter i deras ben, sedan sticker hon snabbt iväg. Kommer dock duktigt när man ropar. Man får passa henne så hon inte får nys på nått spår, för hon är lik sin pappa som har god jaktinstinkt. Liah är en liten polis som vaktar på vad de andra får och inte får göra. Hon är väldigt lyhörd och kommer snabbt när man ropar på henne. Tilda vill helst av allt vara i fred och gå sin egen väg utan någon som hänger i hasorna. Går och nosar på allt och inget. Hittar då och då en liten "godbit" vilket vi har delade mening om förståss. Man får verkligen passa henne om hon inte ska äta sånt som inte ätas bör! Calle är en busig pojk som gärna ligger i täten. Kollar noga in om det finns nått spår att följa in i skogen men kommer duktigt om matte bara är uppmärksam så han inte hunnit för långt. Då tar det en stund innan han dyker upp igen.
Här kommer lite bilder som jag lyckades att få idag!
Klicka på bilden så blir den större!
Det var allt för denna gång
